Del 01 - Om det som är förbjudet/Haram

På engelska.
Letter to Baghdadi

Har kopierat brevet från sidan, Living Islam


Öppet brev till Al-Baghdadi

1. Det är förbjudet i Islam att utfärda fatwor utan att uppfylla alla nödvändiga krav på kunskap. Även om man skulle uppfylla ställda krav måste fatwor följa Islamisk rättsteori som definieras i de klassiska texterna. Det är också förbjudet att citera en del av en vers ur Koranen – eller en del av en vers – för att härleda en dom, utan att titta på allt som Koranen och Hadither säger i ämnet. Med andra ord: det finns strikta subjektiva och objektiva förutsättningar för fatwor och man kan inte "plocka russinen ur kakan" från Koranverser för rättsliga argument, utan att beakta hela Koranen och Hadither.

2. Det är förbjudet i Islam att utfärda rättsliga avgöranden om någonting, om man inte behärskar det arabiska språket.

3. Det är förbjudet i Islam att förenkla Shari'ah-frågor och att ignorera de etablerade Islamiska vetenskaperna.

4. Det är tillåtet i Islam [för ’ulema/de lärda] att ha olika åsikter i alla frågor, förutom gällande de grunder i religionen som alla muslimer måste veta.

5. Det är förbjudet i Islam att ignorera samtida förhållanden när man skall härleda rättsliga domar.

6. Det är förbjudet i Islam att döda oskyldiga.

7. Det är förbjudet i Islam att döda delegater, ambassadörer och diplomater; på grund av detta är det också förbjudet att döda journalister och hjälparbetare.

8. Jihad i Islam är försvarskrig. Det är inte tillåtet utan rätt orsak, rätt avsikt och utan rätt förhållningsregler.

9. Det är förbjudet i Islam att förklara människor som icke-muslim (takfir), om inte han (eller hon) öppet deklarerar misstro.

10. Det är förbjudet i Islam att – på något sätt – skada eller misshandla kristna eller några andra av som följer ”äldre tiders uppenbarelser” (bokens folk).

11. Det är obligatoriskt att betrakta Yazidier som ”bokens folk”.

12. Återinförandet av slaveri är förbjudet i Islam. Det har avskaffats genom allmän konsensus.

13. Det är förbjudet i Islam att tvinga människor att konvertera.

14. Det är förbjudet i Islam att förneka kvinnor deras rättigheter.

15. Det är förbjudet i Islam att neka barn deras rättigheter.

16. Det är förbjudet i Islam att anta rättsliga straff (Hudud) utan att följa de korrekta rutiner som säkerställer rättvisa och barmhärtighet.

17. Det är förbjudet i Islam att tortera människor.

18. Det är förbjudet i Islam att vanställa de döda.

19. Det är förbjudet i Islam att hänföra onda handlingar till Gud.

20. Det är förbjudet i Islam att förstöra Profeters och följeslagares gravar och helgedomar.

21. Väpnade uppror är förbjudet i Islam, för någon annan orsak än tydlig otro från härskaren och om denne hindrar människor från att utföra sina böner.

22. Det är förbjudet i Islam att utropa ett Kalifat utan konsensus från alla muslimer.

23. Lojalitet till en nation är tillåtet i Islam.

24. Efter Profetens MHMD död, kräver inte Islam att någon emigrerar någonstans.

--------------------------------------------------------------


Del 02 - Inledningen

I Guds namn, den Nådfulle, den Barmhärtige,

Prisad vare Gud, världarnas Herre Fred och välsignelser vare med Muhammad, Profetskapets sigill.

{ Vid den flyende tiden. Människan förbereder helt visst sin egen undergång, utom de som tror och lever ett rättskaffens liv och råder varandra [att hålla fast vid] sanningen och råder varandra [att böra motgång med] tålamod }
(Sura Al-'Asr, 103: 1-3).

Öppet brev till al-Baghdadi

Till Dr Ibrahim Awwad Al-Badri, alias "Abu Bakr al-Baghdadi", Till de som strider för, och anhängarna av, den självutnämnda "islamiska staten", Guds Fred och nåd vare med er. Under din predikan daterad 6:e Ramadan 1435 AH (4 jul 2014 e.kr), sade du en parafras på Abu Bakr al-Siddiq: "Om du finner att det jag säger och gör är sanning, hjälp mig då, och om du finner att det jag säger och gör är falskt, ge mig råd och hjälp mig till den raka vägen.” Det som följer är en åsikt från lärda via media. Profeten MHMD sade: Religionen är [uppriktiga, goda, förbättrande] råd”. Allt som sägs här nedan bygger helt på de uttalanden och handlingar som anhängare av den "islamiska staten" själva har förmedlat genom sociala medier – eller genom muslimska ögonvittnesskildringar – och inte genom andra medier. Alla ansträngningar har gjorts för att undvika förfalskningar och missförstånd. Dessutom är allt som sägs här en översikt skriven i en enkel stil, som speglar yttranden från den överväldigande majoriteten av Sunni-lärda, under islamisk historia.

I ett av sina tal sa Abu Muhammad al-Adnani: "Gud välsigne profeten Muhammed som skickades med svärdet som en nåd till hela världen”3. Detta uttalande präglas av förvirring och en felaktig världsbild. Ändå upprepas detta ofta av anhängare av den "islamiska staten". Gud sände profeten Muhammed som en nåd till alla världar:
{ Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk. } (Al-Anbiya, 22: 107). Detta gäller för all tid och plats.

Profeten MHMD skickades som en nåd till människor, djur, växter, till himlen och osynliga väsen – inga muslimer är oense om detta. Detta är ett allmänt och ovillkorligt uttalande som är taget från självaste Koranen. Men frasen, "skickades med svärdet" är en del av en hadith, som är specifik för en särskild tid och plats, som sedan dess har förlorat sin tillämplighet. Det är alltså förbjudet att blanda Koranen och Hadith på detta sätt, eftersom det är förbjudet att blanda det allmänna och specifika, samt det villkorliga och ovillkorliga.

Dessutom har Gud föreskrivit nåden till sig själv:
{ … Er Herre har för sig stadfäst nådens och barmhärtighetens lag … } (Al-An'am, 06:54).
Gud säger också att hans nåd omfattar alla ting:
{ … Men Min nåd och min barmhärtighet når överallt … } (Al-A'raf, 7: 156).

I en autentisk hadith sade profeten MHMD“När Gud skapade skapelsen, skrev Han på plats ovanför sin tron, med sig själv “Sannerligen, Min nåd är större än Min vrede”4. Det är därför förbjudet att likställa “svärdet” – och därmed vrede och stränghet – med “nåd”. Vidare är det förbjudet att göra idén att {Profeten skickades som en nåd} till alla världar underordnad uttrycket “skickades med svärdet” , eftersom detta skulle innebära att nåd är beroende av svärdet, vilket helt enkelt inte är sant.

---------------------------------------------------------------


Del 03 Rättslära och språk

Dessutom, hur kunde "ett svärd" påverka världarna där svärd inte har någon effekt, såsom himlar, osynliga väsen och växter? Att Profeten Muhammad MHMD  (sallalahu aleihi wa sallam ) är en nåd för alla världar kan omöjligen vara villkorat av att han har använt svärdet (vid en tidpunkt, för en viss anledning och i ett visst sammanhang). Denna punkt är inte bara akademisk. Utan den avslöjar snarare kärnan i mycket av det som skall följas upp här nedan, eftersom det felaktigt likställer svärdet och gudomliga barmhärtighet.

1. Rättsteori (usul al-fiqh) och Koran-exeges

När det gäller Korantolkning, förståelsen av Hadither och frågor gällande rättsteori i allmänhet, formuleras metoden som anges av Gud i Koranen och av Profeten MHMD  (sallalahu aleihi wa sallam ) i Hadith enligt följande: att överväga allt som har uppenbarats som avser en viss fråga i sin helhet, utan beroende av endast de enskilda delarna av detta och att sedan utfärda en rättslig dom – om man är kvalificerad – utifrån alla tillgängliga skriftliga källor.

Gud (upphöjt är Hans majestät) säger:

{... Tror ni på vissa delar av skriften och förnekar andra? ...} (Al-Baqarah, 2:85)
{... De förvränger [uppenbarelsens] ord och bryter ut dem ur deras sammanhang och de har glömt en del av det de förmanades att lägga på minnet ...} (Al-Ma'idah, 05:13);
{... så som vi tidigare gav Våra uppenbarelser till dem som [därefter godtyckligt] delade upp dem i stycken} (Al-Hijr, 15:91).
När alla relevanta skriftställen har samlats, måste det "allmänna" skiljas från det "specifika", och det villkorade från det "ovillkorliga".

Även de "otvetydiga" passagerna måste skiljas från de allegoriska. Förutom alla de andra hermeneutiska villkor som de klassiska imamerna har definierat, måste dessutom skälen och omständigheterna för uppenbarelsen (asbab al-nuzul ) för alla passager och verser förstås. Därför är det inte tillåtet att citera en vers, eller en del av en vers, utan att noggrant ha övervägt och förstått allt som nämns i Koranen och Hadither gällande den specifika aspekten.

Anledningen till detta är att allt i Koranen är sanningen, och allt i autentisk Hadith är gudomligt inspirerade. Följaktligen är det inte tillåtet att ignorera någon del. Förvisso är det istället absolut nödvändigt att förena alla texter, så mycket som möjligt, eller om en text bör uppväga en annan måste man kunna definiera en klar anledning till detta. Detta är vad Imam Shafi'i förklarar i sin Al-Risalah, med en universell konsensus bland alla Usul-lärda. Imam al-Haramayn, Al-Juwayni, säger i Al- Burhan fi Usul al-Fiqh:

”När det gäller egenskaperna hos en mufti och de kunskapsområden som han måste behärska: … det är absolut nödvändigt att muftin måste vara lärd i språk, eftersom Shari'ah är [på] arabiska. … Det är viktigt att han är lärd i satslära och språkanalys … det är absolut nödvändigt att han är lärd i Koranen, eftersom Koranen är grunden för alla avgöranden … Kunskap om texters upphävande är oumbärlig; och vetenskapen om grunderna i rättsvetenskap (usul ) är en grundpelare för hela ämnet … Han bör också känna till olika grader av bevis och argument … samt dess historia. [Han bör också ha kunskap om] hadith-vetenskap för att kunna särskilja autentiska hadither från svaga; den acceptabla från tvivelaktiga … [Han bör också ha kunskap om] rättspraxis …

Dessutom behövs "rättsmässig intuition" (fiqh al-nafs ): Detta är en kärnpunkt för den som härleder rättsliga avgöranden … de lärda har sammanfattat allt detta genom att definiera att en mufti är: "någon som självständigt kan alla texter och argument för juridiska avgöranden". "Texter" avser att: behärska språket, Korantolkning, och Hadith; medan ”argument” indikerar ett behärskande av rättsteori, analogiska resonemang av olika slag, samt "juridisk intuition" (fiqh al-nafs ).

Al-Ghazali har sagt liknande saker i Al-Mustasfa (Vol. 1, p.342), liksom al-Suyuti i Al- Itqan fi Ulum Koranen (Vol. 4, p.213).


2. Språk

Såsom har nämnts ovan är en av de viktigaste pelarna i rättsteori att behärska det arabiska språket. Detta innebär kunskap om: arabisk grammatik, sats- och formlära, retorik, poesi, etymologi och Koran-exeges. Utan ett bemästrande av dessa discipliner, kommer felen sannolikt oundvikligen. Ditt tillkännagivande av vad du har kallat "Kalifatet" gjordes under rubriken "Detta är Guds löfte". Den person som formulerade denna förklaring har avsett att anspela på versen: { "Gud har lovat dem bland er som tror och lever rättskaffens att han skall göra dem till ställföreträdare på jorden - liksom han gjorde dem till Sina ställföreträdare som levde före dem - och ge fasthet och styrka åt den religion som Han har godkänt för dem, och att Han istället för den fruktan som de förut levde under skall skänka dem trygghet - [på villkor att] de ägnar Mig sin dyrkan och inte sätter något vid Min sida. Men de som efter detta återfaller i förnekelse av sanningen har förhärdats i synd och trots. } (Al-Nur, 24: 55). Men det är inte tillåtet att åberopa en särskild vers från Koranen som gäller för en händelse som har inträffat 1400 år efter att versen uppenbarades.

------------------------------------------------


DEL 04 Falska löften, kvasiargument och överförenklingar

Hur kan Abu Muhammad al-Adnani påstå att "Guds löfte" är det så kallade kalifatet? Även om det antas att hans påstående är korrekt, borde han ha sagt: "det är från Guds löfte". Dessutom finns det ett annat språkligt fel; där han har tillämpat ordet ’istikhlaf’ (arv/ succession) för att hänvisa till det så kallade kalifatet. Bevis på att detta inte är den korrekta användningen av ordet kan ses i följande vers:

{ Han sa, "Kanske skall er Herre förgöra er fiende och ge er [hans] land i arv (yastakhlifakum) och sedan låta er visa ert sinnelag med era handlingar. } 
(Al-A'raf, 7: 129).

Arv/ succession (istikhlaf ) innebär att de har bosatt sig på marken i stället för ett annat folk. Det betyder inte att de är de styrande i ett visst politiskt system. Enligt Ibn Taymiyyah, finns det ingen tautologi i Qur'an1. Det finns en skillnad mellan "Kalifatet" och "istikhlaf”.

Al-Tabari säger i sin Koranexeges (tafsir): "(ska) göra er (till) efterträdare (yastakhlifakum ): Det betyder ’Han kommer låta er följa efter dem (ärva) (ENG: succeed) i deras land efter deras undergång; var inte rädda för dem eller för något annat folk.’2"Detta bevisar att innebörden här av ’istikhlaf ’ inte är styre utan snarare bostad på sin mark, dvs. att man bor på sin mark.


Överförenkling:

Det är inte tillåtet att ständigt tala om att ”förenkla saker och ting”, eller att plocka russin ur kakan med ett utdrag ur Koranen utan att förstå det inom sitt fulla sammanhang. Det är inte heller tillåtet att säga: ”Islam är enkel, och profeten MHMD  - Guds välsignelser och frid vare med honom - och hans ädla Följeslagare var enkla, varför komplicera eller krångla till Islam?”

Det är just det som Abu al-Baraa 'Al-Hindi gjorde i sin online video från juli 2014. I den säger han: "Öppna Koranen och läs jihadverserna och allt kommer att klarna … alla lärda talar om för mig: ’Det här är en lagstadgad skyldighet (fard ), eller det där är inte en rättslig skyldighet, och att det är inte tid för jihad’… glöm alla dessa och läs Koranen och du vet vad jihad är.”

Folk måste förstå att profeten MHMD  - Allah's välsignelser och frid vare med honom - och hans ädla Följeslagare klarade sig med så få materiella ting som möjligt, utan komplicerad teknik, men de var större än oss alla i kunskap, juridik och intellekt, och ändå var det bara ett fåtal Följeslagare som hade behörighet att utfärda fatwor.

Gud swt  - må Hans Majestät vara upphöjd - säger i Koranen:

{… Säg: "Är de som vet lika med dem som inte vet?" …} (Al-Zumar, 39: 9).

Gud swt  - må Hans Majestät vara upphöjd - säger också:

{… Fråga folket som kommer ihåg om du inte vet.} (Al-Anbiya ', 21: 7); och:

{… Om de [i stället] genast underrättade Sändebudet och dem i deras gemenskap åt vilka anförtrotts myndighet och ansvar skulle de bland dem som [sysslar med att] utforska sanningen kunna klarlägga [ryktets betydelse].…} (Al-Nisa ', 4: 83).

Således är rättspraxis/juridik ingen enkel sak, och inte vem som helst kan tala med auktoritet om det eller utfärda fatwor (religiösa påbud).

Gud swt  - må Hans Majestät vara upphöjd - säger i Koranen:

{… Men bara människor som har förstånd låter sig förmanas.} (Al-Ra'd, 13:19).

Och profeten Muhammed MHMD  - Allah's välsignelser och frid vare med honom - sa:

”Den som talar om Koranen utan kunskap bör invänta sin plats i Elden.”3

Det är också hög tid att sluta med att lättvindigt säga ”de är män, och vi är män”; de som säger detta har inte samma förståelse och urskillningskraft som de ädla Följeslagare och imamer av de fromme förfäderna (al-Salaf al-Saleh) till vilka de hänvisar.


Meningsskiljaktighet:

Det finns två typer av meningsskiljaktigheter: klandervärda och lovvärda meningsskiljaktigheter. Beträffande den klandervärda meningsskiljaktigheten, säger Gud swt  - må Hans Majestät vara upphöjd - i Koranen:

{Och de som fick skriften blev inte osams, utom först efter ett tydligt bevis hade kommit till dem.} (Al-Bayyinah, 98: 4).

När det gäller lovvärda meningsskiljaktigheter, säger Gud swt  - må Hans Majestät vara upphöjd):

{… sedan vägledde Gud dem som trodde till sanningen … om vilken de var oense,…} (Al-Baqarah, 2: 213).

Detta är yttrandet från Al-Imam al-Shafi'i i Al-Risalah, de andra tre imamerna och alla lärda sedan över tusen år.

När det finns en meningsskiljaktighet bland framstående lärda, bör den barmhärtigare lösningen (det barmhärtigare alternativet), dvs. den bästa väljas. Stränghet eller hårdhet bör undvikas,…

-----------------------------------------------------------


DEL 05 Det barmhärtigare alternativet

När det finns meningsskiljaktigheter bland de framstående lärda, bör det barmhärtigare alternativet väljas. Stränghet och hårdhet bör undvikas, liksom idén att stränghet och hårdhet skulle vara ett mått på fromhet. Gud swt  – må Hans Majestät vara upphöjt - säger:

{ Och följ den bästa av de [vägar] som har uppenbarats för er av er Herre… }
(Al-Zumar, 39: 55); och:

{ Överse [med människornas natur och deras brister], och uppmana [alla att visa] hövlighet och vänlighet och undvik [alla ordväxlingar med] dem som [står kvar i hednisk] okunnighet.} (Al-A'raf, 7: 199).

Gud swt  - må Hans Majestät vara upphöjt - säger också:

{[De] som lyssnar till [Mitt] ord och som följer den bästa [väg som erbjuds där]. Det är dem som Gud vägleder och de som har förstånd.} (Al-Zumar, 39: 18)

I en autentisk hadith sade vår moder Aisha, må Gud vara nöjd med henne: "När helst Profeten saws , må Gud välsigna honom och ge honom frid, kunde välja mellan flera alternativ, valde han alltid det enklaste.

Ett strängare och hårdare yttrande bör inte betraktas som frommare, mer religiöst eller uppriktigare mot Gud swt  - må Hans Majestät vara upphöjt -. Ja, i stränghet och hårdhet finns det överdrifter och extremism!

Gud swt  - må Hans Majestät vara upphöjd - säger i Koranen:

{ Gud vill göra det lätt - inte tungt - för er.}
(Al-Baqarah, 2: 185)

Profeten saws , må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade också:
"Var inte sträng och hård mot dig själv, för att inte Gud ska vara sträng och hård mot dig. Det fanns ett folk som var strängt och hårt mot sig självt, och Gud var sträng och hård mot dem. 

Det finns villfarelse och fåfänga i stränghet och hårdhet, eftersom stränga och hårda människor vanligtvis säger till sig själva: ”Jag är sträng och hård. Någon som är mindre sträng och hård (än jag) är bristfällig"; och därmed: "Jag är dem överlägsen.” I detta ligger ett inneboende ifrågasättande av Guds avsikt som om Gud swt  - må Hans Majestät vara upphöjt - uppenbarade Koranen för att göra folk olyckliga. Gud säger:

{ VI har inte uppenbarat Koranen för dig för att vålla dig oro och bekymmer.}
(Ta Ha, 20:2)

Det är värt att notera att de flesta av de människor som under historiens lopp blivit muslimer, blev det genom en varsam och ödmjuk inbjudan (da'wah hasanah). Gud swt  - må Hans Majestät vara upphöjd - säger:

{ Kalla [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt; din Herre vet bäst vem det är som avviker från Hans väg och Han vet bäst vem det är som följer Hans ledning.} (An-Nahl, 16: 125)

Profeten saws , må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade:
"Var försiktig och akta dig för våld och ett vidrigt språk!"

Och medan Islam spreds politiskt från Centralasien (Khurasan) till Nordafrika på grund av islamiska erövringar, förblev majoriteten av invånarna i dessa länder kristna för hundratals år framöver, till dess vissa av dem så småningom, genom en varsam inbjudan, accepterade Islam, och inte genom stränghet, hårdhet och tvång. Stora länder och hela provinser blev faktiskt islamiska utan erövring, genom inbjudan (da'wah); Indonesien, Malaysia, Väst- och Östafrika, och flera andra länder kom till Islam på detta sätt. Därför är stränghet och hårdhet varken ett mått på fromhet eller ett lämpligt sätt att sprida Islam på.


5. Vad menas med ’Praktiskt Rättsvetenskap

Vad menas med ’Praktiskt Rättsvetenskap (fiqh al-waq’i )?
Det är processen att tillämpa Sharia när avgöranden ska ske och hantera dem i enlighet med de realiteter och omständigheter som människor lever i. Detta uppnås genom att ha en inblick i människors verklighet och identifiera problem och förmåga att kämpa och vad de utsätts för. I praktisk rättspraxis (fiqh al-waq'i ) undersöks de texter som gäller för människors verklighet vid en viss tidpunkt, och de skyldigheter som kan skjutas upp tills de kan uppfyllas eller fördröjas utifrån deras förmåga.

Imam Ghazali sade: ”När det gäller det praktiska som dikterar nödvändigheter, är det inte långsökt att självständigt resonemang (ijtihad ) kan leda till praktik, även om det inte finns något specifikt ursprung.” 

Ibn Qayyim al-Jawziyyah sade:
”[En jurist] måste, utöver människors seder och traditioner också förstå deras benägenhet för intriger, svek och bedrägeri Religiösa påbud (fatwor ) förändras under tidernas lopp, och med plats, seder och andra förhållanden, och allt detta är från Guds religion, som redan har belysts.” 


6. Att döda okyldiga:

Gud swt  - må Hans Majestät vara upphöjt - säger i Koranen:

{ Tag inte en annans liv - Gud har förklarat det heligt - annat än i rättfärdigt syfte.} (Al-Isra ', 17: 33);

och 

{ Säg: "Kom, så skall jag läsa [för er] vad det är som Gud har förbjudit er: Sätt ingenting vid Hans sida; gör aldrig annat än gott mot era föräldrar; döda inte era barn av fruktan för fattigdom - Vi drar försorg om er och om dem - avhåll er från all skamlöshet, både inför andra och i hemlighet; tag inte andras liv - Gud har förklarat [livet] heligt - annat än i rättfärdigt syfte. Detta är vad Han befaller er; kanske skall ni använda ert förstånd.} (Al-An'am, 6: 151)

Dråpet av en själ är haram (förbjudet och okränkbara enligt islamisk lag)…

---------------------------------------------------------------


DEL 06 Den verkliga betydelsen av Jihad - A

Att dräpa en människa - vilken som helst - är haram (förbjudet och okränkbart enligt islamisk lag), det är också en av de mest avskyvärda synderna (mubiqat ).

Gud (må Hans Majestet vara upphöjd!) säger i Koranen:

{ På grund av detta, fastställde vi för Israels Barn att den som dödar en människa för annat än en själ, eller för korruption i landet, ska det vara som om han hade dräpt hela mänskligheten; och för den som räddar livet på en människa, ska det vara som om han hade räddat livet på hela mänskligheten. Våra budbärare har redan kommit till dem med tydliga bevis, men fortfarande begår de övergepp i landet. }
(Al-Ma’idah, 5: 32)


Ni har dödat många oskyldiga som varken var stridande eller beväpnade, bara för att de inte delar era åsikter

7. Att döda sändebud:

Det är känt att alla religioner förbjuder dödandet av sändebud. Sändebud här är människor som skickas från en grupp människor till en annan, för att utföra en ädel uppgift såsom försoning eller överbringandet av ett budskap. Sändebud har en speciell okränkbarhet

. Ibn Masoud sade: "Sunnan förutsätter att sändebud aldrig dödas."14 Om journalister är ärliga, och inte är spioner, kan de sägas vara sändebud, eftersom deras jobb är att avslöja sanningen för människor i allmänhet. Ni har skoningslöst dödat journalisterna James Foley och Steven Sotloff, även sedan Sotloffs mor vädjade till er och bad om nåd. Även biståndsarbetare är barmhärtighetens och godhetens sändebud, Ni dödade biståndsarbetaren David Haines. Vad ni har gjort är tveklöst förbjudet (haram).

8. Jihad:

Alla muslimer ser en stor dygd i Jihad. Gud (må Hans Majestet vara upphöjd!) säger: { Ni som tror, när ni kallas att kämpa för Guds sak klamrar ni er fast vid det jordiska, } (Al-Tawbah, 9: 38); och: { Och kämpa på Guds väg mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare. } (Al-Baqarah, 2: 190) och många andra verser. Imam Shafi'i och de andra tre lagskolornas imamer, och faktiskt alla muslimska lärda ser i Jihad en offentlig skyldighet (fard kifayah ) och inte en individuell skyldighet (fard ayn ), eftersom Gud säger: {Gud har lovat dem alla det högsta goda, men åt dem som kämpar för Hans sak har Gud gett företräde framför dem som stannar hemma och [lovat dem] en rik belöning,} (An-Nisa, 4: 95).

Ordet "jihad" är en islamisk term som inte kan tillämpas på väpnad konflikt gentemot någon annan muslim; det är [tydligen] en väletablerad princip. Dessutom är alla muslimska lärda överens om att jihad är villkorat av ett godkännande [?] från ens föräldrar. 


Beviset för detta är att en man kom till Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, och bad honom tillåta honom att utföra jihad, varpå Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, frågade honom: “Är dina föräldrar vid liv?” och han svarade: “Ja.” Profeten saws sade då: “Utför jihad (kamp) genom [att tjäna] dem.”

Dessutom finns det två typer av jihad i Islam: det större jihad, som är jihad (kamp) mot egot; och det mindre jihad som är kamp mot fienden. Om det större jihad, sade Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid: “Vi har återvänt från det större jihad till det mindre.”16 Om du säger att denna hadith är svag eller apokryfisk, är svaret att bevis för detta koncept finns i själva Koranen:

{Lyd alltså icke de otrogna, utan kämpa oförtröttligt mot dem med den.} (Al-Furqan, 25:52)“Med den” i denna vers syftar på Koranen, som är: { läkedom för vad som dvälves i er bröst } (Yunus 10:57).

Detta är klart från en Hadith där Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “Ska jag berätta om den bästa av alla gärningar, den bästa handling av fromhet i er Herres ögon, och som kommer att höja er status i Livet och är bättre för er än att spendera guld och bättre än att gå ut med vapen mot er fiende och slå deras halsar och att de slår era nackar? De sade: “Ja.” “Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: “Att minnas och åkalla Gud.”

Således är det stora jihad ett jihad mot egot och dess vapen är att minnas och åkalla Gud och att rena själen. Dessutom har Gud klargjort förhållandet mellan de två typerna av jihad i en annan vers: { Ni som tror, ​​när ni möter en [fientlig] styrka i strid, håll stånd och ha ständigt Gud i era tankar, för att det skall gå er väl i händer. } (Al-Anfal, 8:45). Således är att står fast det mindre jihad och är beroende av det större jihad som är jihad mot egot genom att minnas och åkalla Gud och genom att rena själen.

---------------------------------------------------------------


DEL 07 Den verkliga betydelsen av Jihad - B

Således är att står fast det mindre jihad och är beroende av det större jihad som är jihad mot egot genom att minnas och åkalla Gud och genom att rena själen. I varje fall är jihad ett medel för fred, säkerhet och trygghet, och inte ett mål i sig. Detta framgår tydligt av Guds ord:

{ Och kämpa mot dem till dess allt förtryck upphör och all dyrkan kan ägnas Gud. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare]} (Al-Baqarah, 2: 193).

I ditt tal den 4 juli, 2014, sade du: "Det finns inget liv utan jihad". Kanske detta var baserat på Al-Qurtubis exeges (förklaring) av versen: { O ni som tror, ​​svarar på Gud och Sändebudet, när han kallar dig till det som kommer att ge dig liv…” (Al-Anfal, 8: 24)

Sann jihad ger liv åt hjärtat. Däremot kan det finnas liv utan jihad, eftersom muslimer får möta omständigheter där strid inte kallas för jihad, eller där jihad inte krävs, och den islamiska historien är full av exempel på detta.

Det är i sanning tydligt att du och dina soldater är orädda och är redo att offra sig för jihad enligt din avsikt. Ingen sanningsenlig person, som följer händelserna, vän eller fiende, kan förneka detta. Dock är det inte jihad alls, utan snarare krigshets och kriminalitet,eftersom det är jihad utan legitima skäl, utan legitima mål, utan legitimt syfte, legitim metod och legitim avsikt.


a. Den övergripande avsikten med Jihad


Angående den övergripande avsikten med Jihad säger Gud:

{ Ingenting skall tillerkännas människan utom det som hon har eftersträvat. } (Al-Najm, 53: 39).

Den profetiska traditionen förtäljer att enligt Abu Musa Al Ash'ari, en man kom till profeten saws och sade: “En man kan kämpa på grund av iver, eller mod eller av stolthet. Vilken av dessa är att kämpa på Guds väg?” Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, svarade: “Den som kämpar för att Guds Ord ska vinna seger är på Guds väg.”

Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade också: “Den första att dömas på Uppståndelsens Dag är den man som dog som martyr. Han kommer att föras fram och [Gud] kommer att göra Hans favörer/ynnest känt för honom, som han kommer att känna igen honom. Han kommer att tillfrågas: ‘Vad gjorde du med dem?’, Mannen kommer att svara: ‘Jag kämpade för Din skull, tills jag blev dödad.’ Han [Gud] kommer att säga: “Du ljuger. Du kämpade för att det skulle sägas att du var modig, och så har det sagts också. "Han kommer då att tvingas släpas på sitt ansikte och kastas in i elden.”


b. Anledningen till Jihad


Anledningen till jihad för muslimer är att bekämpa dem som för krig mot dem, inte att strida mot någon som inte bekämpar dem, och inte heller behandlar man någon orättvist, som inte har behandlat en själv orättvist. Guds ord som tillåter jihad är följande:

{ TILLÅTELSE [att kämpa] har de mot vilka ett orättfärdigt krig förs - och Gud har makt att ge dem stöd - de som i strid mot all rätt jagas bort från sina hem därför att de säger: ‘Gud är vår Herre!’ Och om Gud inte höll tillbaka [vissa] människor med andra [som redskap] skulle helt visst kloster och kyrkor, synagogor och moskéer där Guds namn åkallas utan uppehåll, ha jämnats med marken. Ja, Gud skall bistå alla som strävar för Hans sak - hos Gud ligger all styrka, all makt.} (Al-Hajj, 22: 39-40).

Således är jihad knutet till säkerhet, religionsfrihet och till tillfällen där man blev orättvist behandlat, eller fördriven från sitt land.

Dessa två verser uppenbarades sedan Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, och hans följeslagare hade fått utstå tortyr, mord och förföljelse från avgudadyrkarna under tretton år. Det står därför klart art att det inte finns något sådant som offensiv, aggressiv jihad bara för att människor har olika religioner eller uppfattningar. Detta är Abu Hanifas uppfattning, liksom imamerna Maliks och Ahmads och alla andra lärda inklusive Ibn Taymiyyah, med undantag för några lärda från den Shafi'i tiska rättsskolan.


c. Målet med Jihad


Muslimska lärda är överens om målet för jihad, är att besegra dem som försöker besegra muslimerna, eftersom Gud säger:

{ Och kämpa mot dem till dess allt förtryck upphör och all dyrkan kan ägnas Gud. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare.]} (Al-Baqarah, 2: 193)


Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade vidare:
“Jag blev beordrad att bekämpa människorna tills de säger: ‘Det finns ingen gud utom Gud,’ så den som säger: ‘Det finns ingen gud utom Gud’ är säker när det gäller hans förmögenhet utom i en sak där lagen föreskriver annorlunda. Och de ska göra räkenskap inför Gud.”

Detta är målet för jihad när krig utkämpas mot muslimer.

-------------------------------------------------------------


DEL 08 Den verkliga betydelsen av Jihad - C

Dessa texter anger hur segern ser ut om muslimer är segrare, och att orsaken till jihad inte får förväxlas med målet för jihad; alla lärda [inom Islam] är överens i denna fråga. Hadithen ovan [”Jag har blivit beordrad att kämpa mot människor tills …”] avser en händelse som redan har ägt rum och är villkorad av Guds ord:

{ Det är Han som har sänt Sitt Sändebud med vägledningen och [för att förkunna] den sanna tron som skall föras till seger över all [annan form av] gudstro. När Gud har talat behövs inga ytterligare vittnesbörd.} (Al-Fath, 48: 28)

Detta ägde rum på den arabiska halvön vid Profetens tid saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, Gud säger:

{… och för att du skall varna den främsta av alla städer [umm al-qura] och dem som bor runt omkring den. } (Al- An'am, 6: 92);

och:

{ O ni som tror, kämpa mot förnekarna i er närhet…} (Al-Tawbah, 9: 123).

Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade också:
”Vräk avgudadyrkarna från den Arabiska Halvön.”
Hur kunde detta inte ha kommit till stånd när Gud lovade Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid,

{ Det är Han som har sänt Sitt Sändebud med vägledningen och sanningens religion, och Han ger den företräde framför alla [andra] religioner, även om de icke troende [skulle] vara avoga.} (Al-Saff, 61: 9).

Det som avses här måste vara den arabiska halvön, eftersom detta är vad som hände under Profetens liv saws må Gud välsigna honom och ge honom frid. I varje fall om befälhavarna för jihad förstår att det är i muslimernas bästa intresse, är det tillåtet för dem att upphöra med striderna, även om målet inte har uppnåtts. Gud säger: 

{ Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra …} (Al-Baqarah, 2: 193)

Omständigheterna och händelserna vid försoningen (SulH) vid Hudaybiyah är ett bevis på detta.


d. Reglerna för jihad:

Reglerna för att utföra jihad sammanfattas i Profeten Muhammeds saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, ord:

“För krig men var inte för hård, bete er inte förrädiskt, varken lemlästa eller döda barn …” 

Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid sade också på dagen för erövringen av Mecka: ”De retirerande ska inte dödas, de sårade ska inte skadas, och den som stänger sin dörr är trygg.”

Likaså när Abu Bakr al-Siddiq, må Gud vara nöjd med honom, förberedde en armé och skickade den till Levanten, sade han:

"Du kommer att hitta människor som har ägnat sig åt klosterlivet, lämna dem åt deras andakt. Du kommer också att hitta andra vars huvuden är platser för djävlar (dvs beväpnade diakoner 25), så slå deras halsar. Dock döda inte de gamla och skröpliga, kvinnor eller barn; förstör inte byggnader; fäll inga träd och skada inte boskap utan en god anledning; bränn inte ned eller förstör palmträd; vara inte förrädisk; stympa inte; var inte feg; och plundra inte. Sannerligen Gud kommer att stödja dem som stöder Honom och Hans Sändebud, trots att de inte ser Honom. Sannerligen, Gud är Stark, Mäktig.”

När det gäller att döda fångar, så är det förbjudet enlig islamisk lag. Men du har dödat många fångar, inklusive de 1700 fångarna på Camp Speicher i Tikrit i juni 2014; de 200 fångarna vid gasfältet Sha'er i juli, 2014; de 700 fångarna i Sha'etat stammen i Deir el-Zor (varav 600 var obeväpnade civila); de 250 fångarna på Tabqah flygbas i Al-Raqqah i augusti 2014; kurdiska och libanesiska soldater och oräkneliga andra som Gud känner till. Dessa är avskyvärda krigsförbrytelser.  

Om du påstår att Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, dödade några fångar i en del strider, så blir svaret att han bara beordrade att två fångar skulle dödas i slaget vid Badr: Uqbah ibn Abi Mu'ayt och Nadr ibn al-Harith. De var krigsledare och krigsförbrytare, och avrättning av krigsförbrytare är tillåten om ledaren befaller det. Detta är också vad Saladin gjorde sedan han hade erövrat Jerusalem, och vad de allierade gjorde under Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget.
Det som gäller de tiotusentals fångar som föll under Profetens, må Gud välsigna honom och ge honom frid, jurisdiktion under en period av tio år och vid 29 slag, avrättade han inte en enda vanlig soldat; snarare, han, må Gud välsigna honom och ge honom frid, gav dem sitt förtroende och befallde att de skulle behandlas vänligt. Det gudomliga dekretet rörande fångar och krigsfångar finns i Guds ord:

{ Då skall ni ge dem fria, godvilligt eller mot lösen…} (Muhammad, 47: 4).

Gud befallde att fångar och krigsfångar skulle behandlas med värdighet och respekt:

{ De som ger den fattige, den faderlöse och fången att äta - oavsett deras eget behov och det pris de sätter på [födan]…} (Al-Insan, 76: 8 ).  

Faktum är att Profetens sanna Sunnah, må Gud välsigna honom och ge honom frid, rörande fångar är förlåtelse och amnesti, vilket visade sig under erövringen av Mecka när Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: ”Jag säger som min bror Josef sade: ’Ni skall inte förebrås denna dag. Gå ty du är fri.’”

------------------------------------------------------------


DEL 09 Takfir - Att deklarera att andra inte är muslimer


Slutligen är en av de viktigaste principerna, när det gäller det sätt på vilket jihad ska utföras, att endast kombattanter får dödas; deras familjer och icke-stridande får inte dödas avsiktligen. Om du frågar om det tillfälle när Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, tillfrågades om åskådare och kvinnor som dödas tillsammans med avgudadyrkare, sade han: ”De tillhör inte dem.”

Denna hadith refererar till dödandet av Oskyldiga som dödas av misstag och detta bevisar på intet sätt att avsiktligt dödande av oskyldiga, som t.ex vid bombningar, är tillåtet. När det gäller Guds ord: {… och visa dig omutligt sträng mot dem …} {Al-Tawbah, 9: 73)och: {och visa dem obeveklig stränghet … } (Al-Tawbah, 9: 123), detta gäller under kriget, inte efteråt.


9. Takfir

Att deklarera att människor inte är muslimer (takfir): Vissa missförstånd om takfír är ett resultat av överrdrifter hos vissa Salafitiska lärda i frågan om takfír, när det gäller att deklarera att människor inte är muslimer. Och ett uttryck för deras överdrifter ger Ibn Taymiyyah och Ibn al-Qayyim när de godtyckligt förklarar detta om vissa människor. I korthet kan takfír korrekt sammanfattas enligt följande:


a. Den som säger trosbekännelsen

Väsentligen är det i islam så, att den som säger: "Det finns ingen gud utom Gud; Muhammed är Guds Budbärare” är en muslim och kan inte förklaras vara icke-muslim. Gud säger:

{O ni som är troende, när ni går ut för [att kämpa för] Guds sak, säg inte till den som hälsar er med fredshälsningen, utan att ha förvissat er [om rätta förhållandet]: "Du är inte en av de troende" - i förhoppning om att göra en lättfången vinst. [Tänk på att] många vinster väntar hos Gud. En gång befann ni er själva i ett sådant [läge] men Gud visade er stor nåd. Förvissa er därför [om rätta förhållandet]. Gud är väl underrättad om vad ni gör. } (Al-Nisa, 4: 94)

Innebörden av {Förvissa er därför} i ovanstående vers betyder att fråga dem: ”Är ni muslimer?” Svaret måste tas på face-värde utan att ifrågasätta eller testa sin tro.

Dessutom sade Profeten Muhammed saws må Gud välsigna honom och ge honom frid:

{Ve er! Se! Återvänd inte till att vara icke-troende, slående varandras halsar efter min död!”[30]

Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade också: 

" ... så den som säger: "Det finns ingen gud utom Gud" räddar sig själv och sin förmögenhet utom om saken gäller något som är i enlighet med lagen, och det är inför Gud han ska göra räkenskap.[31] 'Ibn Omar och Lady Aisha sade också: “Att deklarera Qiblah folket som icke-muslim inte tillåten.”

b. Att rättfärdiga utgjutelse av muslimers blod

Denna fråga är av yttersta vikt, eftersom den används för att rättfärdiga utgjutelse av muslimers blod, som kränker deras helighet och oantastbarhet och för att tillskansa sig deras rikedom och rättigheter. Gud säger: { För den som avsiktligen dödar en troende är straffet helvetet, och där skall han förbli till evig tid; han skall drabbas av Guds vrede och Gud skall fördöma honom och utlämna honom åt det svåraste lidande.} (Al-Nisa, 4:93 )

Dessutom sade Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid: "Den som säger till sin broder: ’Du otrogne’, säger med säkerhet sanningen om en av dem.”

{Gud har i de starkaste ordalag varnat för att döda någon som muntligt förklarar sin Islam: Drar de sig tillbaka och vill undvika strid med er och erbjuder er fred, ger Gud er inte rätt att gå till angrepp mot dem.} (Al-Nisa ', 4: 90)

Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, varnade för att anklaga folk för polyteism och att lyfta svärdet mot dem; han sade:
"Den person jag fruktar mest för er är den som läser Koranen …och (sedan) kastar den bakom sig, och tar svärdet mot sin granne och anklagar honom för polyteism.”

Det är inte tillåtet att döda någon enda muslim, (och inte heller någon annan människa), som är obeväpnad och icke-stridande. Usamah Ibn Zayd berättade att, efter att han dödat en man som hade sagt: "Det finns ingen gud utom Gud", frågade Profeten honom, må Gud välsigna honom och ge honom frid: "Sade han: ’Det finns ingen gud utom Gud’ och du dödade honom ?! "Jag svarade: ”O Guds budbärare, han bara sade det av rädsla för (våra) vapen.” Han sade:

”Såg du in i hans hjärta så att du kunde veta att han menade det?”[35]

Nyligen dök Shaker Wahib - som var knuten till vad som var känt vid tiden för ’Den Islamiska Staten’ i Irak och Levanten (ISIL) – och som visades i en YouTube-video där han stoppade obeväpnade civila som sade att de var muslimer. Han bad dem sedan att nämna antalet prostreringar (rak'ah) för de specifika bönerna. När de svarade fel dödade han dem. Detta är absolut förbjudet enligt islamisk lag och är ett avskyvärt brott.

---------------------------------------------------------------


DEL 10 Gärningar bundna till avsikten

c. Gärningar bundna till avsikten

Människors gärningar är bundna till avsikten bakom dessa dåd. Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: "Handlingar bedöms för sin intention, och var och en får i proportion till sin avsikt.[37] 'Dessutom säger Gud:

{När hycklarna kommer till dig säger de: ’Vi vittnar om att du verkligen är Guds budbärare.’ Och Gud vet att du verkligen är Hans Sändebud, och Gud vittnar om att hycklarna verkligen är lögnare.}(Al-Munafiqun, 63: 1)

Gud betecknar alltså hycklarnas ord angående Profetens budskap, som ett obestridligt faktum, som lögn, eftersom deras avsikt var att ljuga, även om det är sant i sig. Det är en lögn eftersom de yttrade med sina tungor en sanning som Gud vet att deras hjärtan avvisar.

Det innebär att otro, kufr, kräver avsikten för otro, och inte bara tankspridda ord eller handlingar. Det är inte tillåtet att anklaga någon för otro misstro utan bevis för avsiktlig otro. Det är inte heller tillåtet att anklaga någon för att vara en icke-muslim, utan att förvissa sig om hans avsikt. Det är trots allt möjligt att personen tvingades till det, eller är okunnig, galen och inte menar det. Det är också möjligt att han missförstått en viss fråga. Gud säger:

{ Den som förnekar Gud efter att ha antagit tron, inte den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron - sådana (människor) ådrar sig Guds vrede och ett hårt straff väntar dem.} (Al-Nahl, 16: 106)

Det är förbjudet att tolka innebörden av en persons gärningar; endast personen själv får tolka sina egna gärningar, särskilt när det finns meningsskiljaktigheter bland muslimerna beträffande just den gärningen. 
Det är också förbjudet att förklara andra vara icke-muslimer (takfir), när det grundar sig på en fråga där det finns en meningsskiljaktighet bland de muslimska lärda. Dessutom är det förbjudet att deklarera en hel grupp människor icke-muslimer. Otro gäller endast individer beroende på deras gärningar och avsikter. Gud säger:

{ Och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda.} (Al-Zumar, 39: 7)

Slutligen är det förbjudet att deklarera människor som inte ifrågasätter andras otro, eller vägrar att förklara dem som icke-muslimer, som icke-muslimska.

Anledningen till att denna punkt har diskuterats i sådan detalj är att du delade ut böcker av Muhammad bin Abdel-Wahhab så snart du nått Mosul och Aleppo. I vilket fall som helst, de lärda shaykherna- inklusive Ibn Taymiyyah och Ibn al-Qayyim Al-Jawziyyah-skiljer mellan en icke troendes (kafir) handlingar och att deklarera människor som icke-muslim (takfir). Även om en person utför en handling som har inslag av misstro, innebär detta inte att personen i fråga nödvändigtvis ska bedömas som en icke troende av de skäl som presenteras tidigare. Al-Dhahabi berättade att hans lärare, Ibn Taymiyyah, brukade säga i slutet av sitt liv: ”Jag deklarerar inte någon av Ummahs medlemmer som icke-muslim…” Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade:

”Den som är stadig med sin tvagning är en troende,” så den som iakttar de föreskrivna bönerna med tvagningen är muslim.”

Detta är en avgörande punkt och Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: ”Subtil shirk (dvs. att man associerar en partner med Gud) är när någon ställer upp sig för att be och förskönar sin bön för någon som ser på.”

Han beskrev därmed prål i bön som “en subtil shirk", vilket är mindre shirk. Denna mindre shirk, i vilket vissa tillbedjare faller i, anses inte vara större shirk och kan inte leda till takfir eller att man kastas ut ur Islam. För alla utom Profeter och budbärare gäller att de dyrkar Gud enligt deras kapacitet, och inte som Gud förtjänar. Gud säger:

{ De mätte inte Gud med Hans rätta mått ...} (Al-An'am, 6: 91) och: 
{ De frågar dig om Anden. Säg: ’Anden hör till det som är min Herre förbehållet - men ni har endast fått en ringa del av kunskapen.’} (Al-Isra ', 17: 85)

Ändå godtar Gud en sådan dyrkan. Och människor inte kan föreställa sig Guds, eftersom: { ... Det finns inget som honom ...} (Al-Shura, 42: 11) och: { Blicken uppfattar Honom ej, men Han uppfattar blicken ...} (Al-An'am, 6: 103). Inget är känt om Honom swt  med undantag för vad Han har uppenbarat genom uppenbarelsen (al-wahy) eller vad Han förmedlade till profeten Muhammed saws må Gud välsigna honom och ge honom frid: { ... Han låter ingivelsens ande stiga ned enligt Sin plan till den Han vill av Sina tjänare ...} (Ghafir, 40: 15) Så hur kan någon ta upp ett svärd mot andra bara därför att han eller hon tror att de inte dyrkar Gud som Han förtjänar?

------------------------------------------------------------------


DEL 11 Skriftens folk, Jizyah, Yaziderna

Så hur kan någon ta till svärd mot andra, utan Hans medgivande, bara för att han eller hon tror att de inte dyrkar Gud som Han förtjänar? Ingen dyrkar Gud som Han förtjänar, utan Hans lov. Den mer grundläggande frågan om shirk är omtvistad bland araberna, eftersom Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: ”Djävulen har förlorat hoppet om att de som ber på den arabiska halvön kommer att dyrka honom, men han avser att skapa osämja bland dem.”

10. Skriftens folk

Skriftens folk: Angående de arabiska kristna, gav ni dem tre val: jizyah (skatt), svärdet eller konvertering till islam. Ni målade deras hem röda, förstörde deras kyrkor, och i vissa fall plundrade ni deras hem och egendom. Ni dödade några av dem och fick många andra att fly från sina hem med bara livet i behåll och ingenting annat än kläderna på ryggen. Dessa kristna var inte i strid mot Islam eller överträdare, de var tvärtom vänner, grannar och medborgare.

Ur Shari'ans juridiska synvinkel faller de alla under tidigare avtal som är cirka 1400 år gamla, och jihads regler gäller inte dem. Några av deras förfäder kämpade tillsammans med Profetens, må Gud välsigna honom och ge honom frid, armé mot bysantinerna; och har därmed varit medborgare i staten Medina sedan dess. Andra är enligt avtal som garanterades dem av Omar ibn Al Khattab, Khalid ibn al-Walid, Umayyaderna, Abbasiderna, Ottomanerna och deras respektive stater.
Kort sagt, de är inte främmande i dessa länder, utan snarare, de tillhör de infödda folken i dessa länder sedan den förislamiska tiden; de är inte fiender, utan vänner. Under de senaste 1400 åren har de försvarat sina länder mot korsfararna, kolonisatörer, Israel och fört andra krig, hur kan ni då behandla dem som fiender? Gud säger i Koranen:

{ Gud förbjuder dig inte att behandla dem vänligt och ta itu med dem rättvist. Gud när det gäller dem som inte för krig mot dig på grund av religion och inte fördriver er från era hem. Gud älskar de opartiska.} (Al- Mumtahanah, 60: 8)

Jizyah

När det gäller jizyah, så finns det två typer i Shari'ah (islamisk lag). Den första typen är den som tas ut medan folket är ”lätt att besegra.” Detta gäller för dem som kämpade mot Islam, som det framgår av Guds ord:

{ Bekämpa de som inte tror på Gud, och inte heller på den Sista Dagen, och som inte förbjuder det som Gud och Hans Sändebud har förbjudit, inte heller utövar religionen I sanning och uppriktighet, bland dem som fått skriften, tills de betalar jizya.} (Al-Tawbah, 9: 29)Detta klargörs genom föregående vers i denna sura. Denna vers avser dem som i förebyggande syfte attackerade Muslimerna:

{ Vill ni inte bekämpa ett folk som bröt sina löften och som är avsedda att driva ut Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, avseende att nitiera mot dig först? Är ni rädd för dem? Gud är mer värdig din frukyan om ni är troende.} (Al-Tawbah, (K. 9:13)

Den andra typen av jizyah tas ut av dem som inte för krig mot Islam; den tas ut av dem i stället för zakat (som det bara är muslimer som betalar och som är högre i procent räknat än jizyah ) genom ett förbund och utan hårdhet. Omar ibn al-Khattab gick med på att kalla det "välgörenhet" (sadaqah). Jizyah deponeras sedan till statskassan och fördelas bland medborgarna, inklusive behövande kristna medborgare så som Omar gjorde under sitt kalifat.

11. Yaziderna

Yaziderna: Ni stred mot Yaziderna under jihads flagga, men de varken kämpade mot er eller mot muslimerna. Ni betraktade dem som satanister och gav dem valet att antingen dödas eller tvingas in i Islam. Ni dödade hundratals av dem och begravde dem i massgravar. Ni förorsakade död och lidande för hundratals andra. Hade det inte varit för ett amerikanskt och kurdiskt ingripande, skulle tiotusentals av deras män, kvinnor, barn och äldre ha dödats. Dessa är alla avskyvärda brott. Ur Shari'ans juridiska synvinkel är de Sabier (Magianer), eftersom Profeten saws må Gud välsigna honom och ge honom frid, sade: "Behandla dem som ni behandlar Skriftens folk!"[43] Alltså de är Skriftens folk. Gud säger:

{ Sannerligen, de som tror, ​​och de av judarna, och sabéerna, och de kristna, och Magiaer och polyteister - Gud kommer förvisso döma mellan dem på Uppståndelsens dag. Förvisso är Gud över allting, är Vittne.} (Al-Hajj, 22: 17)

-------------------------------------------------------------------


DEL 12 Slaveri, Tvång

Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger: { Sannerligen, de som tror, och dem som bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna och parserna och dem som sätter medhjälpare vid Guds sida - Gud kommer förvisso döma mellan dem på Uppståndelsens dag. Förvisso Gud över allting, är vittne.} (Al-Hajj, 22:17)

Även om du tvivlar på att de [dvs. Yeziderna] är Skriftens folk - från Shari'ans juridiska synvinkel, så är det ändå många lärda [shuyukh] av de fromma förfäderna som ansåg att de motsvarar magierna utifrån den ovannämnda Hadith.

Umayyaderna ansåg även att Hinduer och Buddhister var dhimmis. Al-Qurtubi sa: "Al-Awza'i sa: 'Jizyah tas ut på de som dyrkar avgudar och eld samt på icke troende och agnostiker.' Detta är också den Malikitiska positionen, för Imam Maliks uppfattning var att jizyah tas ut på alla månggudadyrkare och otrogna, oavsett om de är Araber eller icke-Araber ... förutom för avfällingarna.”

12. Slaveriet

Inga islamiska lärda bestrider att ett av Islams mål är att avskaffa slaveriet. Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger: { Vad kan låta dig ana vad det innebär [att slå in på] den väg som bär brant uppför. att befria [en människa] från slaveri, eller att i hungerns tider föda en faderlös anförvant.} (Al-Balad, 90:12-14); och: {… skall [som bot] skänka en slav friheten, innan samlivet [med den förskjutna] får återupptas.} (Al-Mujadilah, 58:3). Profeten Muhammads saws Sunnah är att han befriade alla manliga och kvinnliga slavar som var i hans ägo eller som hade skänkts honom.

I över ett århundrade har Muslimer och hela världen förenats i slaveriets förbud och kriminalisering, vilket var en milstolpe i mänsklighetens historia när det äntligen hade uppnåtts. Profeten sawssade om den för-islamiska "de dygdigas allians" (hilf al-fudul) under Jahiliyas epok: "Hade jag blivit ombedd att uppfylla det i Islam, så skulle jag påbjuda det."

Efter ett sekel av muslimsk enighet om förbudet mot slaveriet, har du brutit mot detta; du har tagit kvinnor som konkubiner och därmed återupplivat stridigheter och uppvigling (fitnah), och fördärv och oanständigheter på jorden. Du återupplivade något som Shari'an arbetade outtröttligt för att avskaffa och som har ansetts förbjudet genom konsensus i över ett sekel. Faktiskt har alla världens muslimska länder undertecknat anti-slaveri konventioner. Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger: {… Och håll vad ni lovar; ni kommer att ställas till svars för [era] löften.} (Al-Isra ', 17:34). Ni bär ansvaret för detta stora brott och alla reaktioner som detta kan leda till mot alla muslimer.

13. Tvång

Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger: { men över deras [sinnen] har du ingen makt.} (Al-Ghashiyah, 88:22); och: { Tvång skall inte förekomma i trosfrågor (i religionen). Rättrådighet har blivit skilt från fel och synd.} (Al- Baqarah, 2:256); och: { Och om din Herre så önskat, skulle alla jordens invånare helt visst utan undantag ha antagit tron. Skulle du sedan tvinga folk tills de är troende?} (Yunus, 10:99); och: { Och säg,"Sanningen från er Herre [framstår nu klar och tydlig]; låt därför den tro som vill tro, och låt den förneka tron som vill förneka den.} (Al-Kahf, 18:29).; och: { Du har din religion och jag har min religion} (Al- Kafirun, 109:6).

Det är känt att versen: { Det finns inget tvång i religionen…}uppenbarades efter erövringen av Mekka, därför kan ingen påstå att den är upphävd. Du har tvingat människor att konvertera till Islam precis som du har tvingat Muslimer att acceptera dina åsikter. Du tvingar även alla som lever under din kontroll i varje ärende, stort eller litet, även i frågor som är mellan individen och Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!). I Al-Raqqa, Deir el-Zor och andra områden under din kontroll, gör beväpnade grupper, som kallar sig "al-hisbah" sina rundor, ställer folk till svars som om de blivit tillsatta av Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) att verkställa Hans bud. Men inte en enda av följeslagarna [Sahaba] gjorde detta. Det här är inte att påbjuda det goda och förbjuda det onda; snarare är det tvång, misshandel, och konstanta, godtyckliga hotelser. Hade Gud velat detta, hade Han tvingat dem över de minsta detaljerna i hans religion. Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger: {…Har de inte insett, de som tror, ​​om Gud hade önskat, skulle Han ha väglett hela mänskligheten?} (Al-Ra'd, 13:31); och: { Om Vi ville hade Vi kunnat ge dem ett tecken från himlen, så att de hade böjt sina nackar inför det i ödmjuk underkastelse.} (Al-Shu'ara ', 26:4).

-------------------------------------------------------------


DEL 13 Kvinnor, Barn, Hudud, Tortyr, Stympning

14. Kvinnor

Enkelt uttryckt, du behandlar kvinnor som häktade och som fångar; de klär sig enligt dina nycker; de är inte tillåtna att lämna sina hem och de får inte gå i skolan.

Detta trots att profeten saws sa: "Att sträva efter kunskap är obligatoriskt för varje Muslim.", och trots att det första uppenbarade ord i Koranen var: { Läs!}. Inte heller är dem tillåtna att arbeta eller försörja sig; inte heller tillåtna att röra sig fritt och dem tvingas att gifta sig med dina soldater. Gud, Den Upphöjde säger: { Människor, frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av denna har skapat dess make och låtit dessa två [föröka sig] och sprida sig [över jorden] i väldiga skaror av män och kvinnor. Frukta Gud, i vars namn ni innerligt och enträget ber varandra [om hjälp], och [visa aktning för] de nära släktskapsbanden. Gud vakar över er.} (Al-Nisa’, 4:1) Och Profeten sawssa: "Behandla kvinnorna på ett bra sätt!"

15. Barn

Du har gjort så att barnen deltar i kriget och dödandet. Vissa tar till vapen och andra leker med era offrens avhuggna huvuden. En del barn har kastats in i stridernas tumult, de dödar andra och dödas själva. I era skolor torteras vissa barn och tvingas till att följa dina order och andra har avrättats. Det här är brott mot dem oskyldiga som är så unga att de inte ens är moraliskt ansvariga. Gud, den Upphöjde säger: { Varför skulle ni inte kämpa för Guds sak och för de försvarslösa män, kvinnor och barn, som ropar: "Herre! För oss ut ur detta land av förtryck och sänd oss i Din nåd en beskyddare, ja, sänd oss i Din nåd en hjälpare!} Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger: { Varför skulle ni inte kämpa för Guds sak och för de försvarslösa män, kvinnor och barn, som ropar: "Herre! För oss ut ur detta land av förtryck och sänd oss i Din nåd en beskyddare, ja, sänd oss i Din nåd en hjälpare!} (al-Nisa ', 4:75)

16. Hudud (bestraffning)

Hudud straffen är fastställda i Koranen och Hadith och är otvivelaktigt obligatoriska i islamisk lag. Men de bör inte tillämpas utan förtydligande, varning, förmaning, och utan att möta bevisbördan; och de får inte tillämpas på ett grymt sätt. Till exempel undvek profeten saws hudud under vissa omständigheter, och som är allmänt känt, upphävde Omar ibn al-Khattab hudud under en hungersnöd. I alla rättsskolor har Hudud straffen tydliga regler som måste sättas i verket med barmhärtighet och deras förutsättningar/ villkor gör det svårt att faktiskt genomföra dem.

Dessutom är det så att misstankar eller tvivel avvärjar hudud straffen; dvs. om det finns någon som helst tvekan, kan hudud straffet inte genomföras. Hudud straffen tillämpas inte heller på dem som är i behov, i nöd eller utblottade; det finns varken hudud för stöld av frukt och grönsaker, inte heller för stöld under ett visst belopp. Men du hade brottom att införa hudud straffen medan samvetsgran religiös patos gör genomförandet av Hudud straffen i verkligheten något ytterst svårt för det är kopplat till den högsta bevisbördan.

17. Tortyr

Dina fångar och några av dem som var under din kontroll har sagt att ni torterade och terroriserade dem genom misshandel, mord och olika andra former av tortyr, inklusive att begrava människor levande. Du har halshuggit människor med knivar, vilket är en av de grymmaste former av tortyr och förbjudet i Islamisk lag (Shariah). I de massmorden som du har begått - som är förbjudna enligt Islamisk lag - hånar dina soldater dem som de är på väg att döda, genom att berätta för dem att de kommer att dödas som får, bräkande och sedan faktiskt slaktar dem som får. Dina soldater är inte nöjda med bara dödandet, de lägger till förödmjukelse, förnedring och hån. Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger: { Troende! Män skall inte göra narr av andra män - det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva.} (Al-Hujurat, 49:11).

18. Stympning

Du har inte bara lemlästad lik, du har även fastnat de avhuggna huvuden av dina offer på spikar och stavar och sparkat deras avhuggna huvuden runt som bollar och sänt detta till världen under fotbålls VM, en sport som i princip är tillåten i islam och som låter människorna lindra sin stress och glömma sina problem. Du hånskrattade åt liken och de avhuggna huvuden och sände dessa handlingar från de militärbaser som du hade intagit i Syrien. Du har gett god ammunition för alla som vill kalla Islam barbarisk med din utsändning av barbariska handlingar som ni låtsas är för Islams skull. Du gav världen en käpp för att slå Islam, medan Islam är i verkligheten helt oskyldig till dessa handlingar och förbjuder dem.

----------------------------------------------------------------


DEL 14 Förstörelse av gravar & uppror mot ledaren

19. Att tillskriva Gud brott

Att tillskriva Gud (olika) brott till i ödmjukhetens namn: Efter att ni knytit syriska soldater från den 17:e divisionen i nordöstra Syrien på taggtråd, skar ni av deras huvuden med knivar och postate en video om detta på internet. I videon säger ni: "Vi är dina bröder, soldater i den islamiska staten. Gud har gynnat oss med sin nåd och seger genom att erövra den 17:e divisionen; en seger och ynnest från Gud. Vi söker skydd hos Gud från vår kraft och makt. Vi söker skydd hos Gud från våra vapen och vår beredskap.” Ni tillskriver alltså detta avskyvärda brott till Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!), och låtsas som om detta vore en handling av ödmjukhet inför Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!), genom att säga att Han (Må Hans Majestät vare upphöjd!) gjorde det och inte ni. Men Gud säger: { och när de begår skamlösa handlingar, säger de: "Så gjorde våra fäder och Gud har [själv] påbjudit det." Säg: "Nej, Gud påbjuder inte skamlösa handlingar. Påstår ni om Gud sådant som ni inte kan veta?"} (Al-A'raf, 7:28)

20. Förstörelse av gravarna och helgedomar

Förstörelse av gravarna och helgedomar av Profeter och Följeslagare. Du sprängde och förstörde Profeters och Följeslagares gravar. De islamiska lärda [ulema] är oense i frågan om gravar. Ändå är det inte tillåtet att spränga Profeters och Följeslagares gravar och gräva upp deras kvarlevor, precis som det inte är tillåtet att bränna druvor under förevändning att vissa människor använder dem för att göra vin. Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger: { Och [några] sade: "Låt bygga [över deras grotta] en byggnad."} (Al-Kahf, 18:21); och: { Välj därför platsen där Abraham [en gång] stod för er bön.} (Al-Baqarah, 2:125). Profeten saws sa: "Jag har tidigare förbjudit er från att besöka gravar. Tillstånd har beviljats ​​för Muhammed att besöka sin mors grav, så besök dem [dvs gravarna] för de påminner (er) om döden och livet efter detta."[49] Att besöka gravar påminner folk om döden och det nästa livet. Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger i Koranen: { Ni finner ert nöje i att överglänsa varandra i rikedom och världsliga framgångar ända till dess ni står vid gravens rand.} (Al-Takathur, 
102:1-2).

Din tidigare ledare, Abu Omar al-Baghdadi sade: "Enligt vår mening är det obligatoriskt att förstöra och avlägsna alla manifestationer av shirk (avgudadyrkan) och förbjuda alla medel som leder till det på grund av rapporten i Sahih Muslim: Enligt Abu Al-Hiyaj Al-Asadi, sa 'Ali ibn Abi Talib kAw : "Ska jag inte berätta vad han [dvs. Profeten] saws skickade mig att göra: att inte lämna en staty utan utplåna den eller en upphöjd grav utan utjämna det." Men även om det han sa var sant, tillämpas det inte på profeternas eller följeslagarnas gravar, för följeslagarna var eniga om att begrava profeten saws och hans två kompanjoner, Abu Bakr och Omar, i en byggnad som var angränsande till profetens moské.

21. Uppror mot ledaren.

Det är otillåtet att göra uppror mot en ledare som inte är skyldig till bekräftat och öppen misstro (al-kufr al-bawwah); dvs. misstro som han själv erkänner öppet och där alla muslimer är eniga om att personen i fråga inte är Muslim - eller att han förbjuder etablering av [de rituella tide]bönerna.

Bevis för detta kommer i från Guds (Må Hans Majestät vare upphöjd!) ord: { Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts ...} (Al-Nisa', 4:59). Profeten saws sade också: "Lyssna och lyd även om det är en Abyssinier, vars huvud är som ett russin, som har getts auktoritet över er."[50] Profeten saws sade också: "Den bästa av era härskare är den som ni älskar och som älskar er, som ber om Guds välsignelser över er och ni ber om Hans välsignelser över dem. Och den värsta av era härskare är den som ni hatar och som hatar er och som ni förbannar och som förbannar er. De närvarande frågade: "Borde vi inte störta dem med svärdet?" Han sa: "Nej, så länge de etablerar (tide)bönen bland er. Om ni sedan hittar något avskyvärt i dem, ska ni hata deras administration, men inte sluta att lyda dem."

Det som beträffar en härskare som är förtappad eller korrupt, ska han avsättas av dem som är kvalificerade att välja eller bli av en kalif på uppdrag av Ummah (den muslimska nationen) (ahl al-hall wal-'aqd) - om möjligt - utan uppvigling (fitnah), väpnat uppror eller blodsutgjutelse. Dock ska man inte gjöra uppror mot honom. Det är förbjudet att göra uppror mot en ledare, även om han inte genomför Sharia eller en del av det, för Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger: { De som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat, de är [i sanning] förnekare.} (Al-Ma'idah, 5:44); och: { de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat begår orätt mot sig själva.} (Al-Ma'idah, 5:45); och: { de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat är syndare som trotsar Gud.}(Al-Ma'idah, 5:47).

--------------------------------------------------------


DEL 15 Kalifat & nationell tillhörighet

Det finns tre nivåer av dem som inte genomför Shari'ah: otro (kufr), de som bryter mot lagen (fusuq) och är orättvisa (dhulm). Den som hindrar Shari'ah från att överhuvudtaget praktiseras i ett muslimskt land är en icke-troende, men den som inte genomför en del av det eller bara genomför dess högre ändamål är endast syndig. I vissa länder begränsas genomförandet av Shari'an på grund av frågor som har att göra med [ett lands] suveränitet på vilken den nationella säkerheten beror på, och detta är tillåtet.

Sammanfattningsvis säger Ibn Abbas att den som inte implementerar Shari'ah är en ond missdådare, men han är inte en icke-troende och uppror mot honom är förbjudet. Ibn Abbas radiyaasade att styra med annat än Guds bud är "otro eller nästan otro.” Han sa även: "Det är inte otro (kufr) som de menar; [för att] det är inte en otro som kastar en ur religionen."

22. Kalifatet

Det råder enighet (ittifaq) bland de muslimska lärda att ett kalifat är en skyldighet för Umman. Den muslimska Umman har varit utan ett kalifat sedan 1924 CE. Dock kräver ett nytt kalifat muslimernas konsensus och inte bara från några i ett av världens hörn. Omar ibn al-Khattab radiyaa sa: "Den som lovar trohet till någon utan vederbörligt samråd med Muslimer har lurat sig själv; och varken han eller den man som han lovade trohet till bör följas, för han har riskerat bådas liv."[53]

Att utropa ett kalifat utan konsensus är uppvigling (fitnah) eftersom det ställer majoriteten av muslimerna som inte godkänner det utanför kalifatet. Det kommer också att leda till många konkurrerande kalifater kommer att träda fram, och därigenom kommer det uppstå uppvigling och disharmoni (fitnah) bland Muslimerna. Denna osämja nådde sin topp när sunni-imamerna i Mosul inte ville svära trohet till dig och ni dödade dem.

I ditt tal citerade du följeslagaren [till Profeten Muhammad saws] Abu Bakr al-Siddiq radi-Allahu `anhu: "Jag har fått auktoritet över er, och jag är inte den bästa av er." Detta väcker frågan: vem gav dig auktoritet över Umman? Var det din grupp? Om så är fallet, då har en grupp på högst flera tusen utsett sig som härskare över en och en halv miljard muslimer. Denna attityd är baserad på en korrupt cirkulär logik som säger: "Bara vi är muslimer, och vi bestämmer vem kalifen är, vi har valt en och den som inte accepterar vår kalif är inte muslim." I det här fallet är en kalif inget annat än en ledare för en viss grupp som deklarerar mer än 99% av muslimerna som icke-muslimer. Å andra sidan, om du erkänner de en och halv miljarder människorna som muslimer, hur kan du inte konsultera (shura) dem om ditt sk. kalifat? Således möter du en av två slutsatser: antingen du instämmer med att de är muslimer och att de inte utsåg dig som kalif över dem – och i så fall är du inte kalifen - eller, den andra slutsatsen är att du inte accepterar dem som muslimer, i så fall är muslimerna en liten grupp som inte är i behov av en kalif, så varför överhuvudtaget använda ordet "kalif”? Sannerligen måste kalifatet uppstå genom konsensus av muslimska länder, organisationer av islamiska lärda och muslimer över hela världen.

23. Nationell tillhörighet

I en av era tal sa du: "Syrien är inte för syrier och Irak är inte för irakier.” I samma tal uppmanade du muslimer från hela världen att invandra till områden under kontroll av den "islamisk staten” i Irak och Levanten. Genom att göra så tar du rättigheterna och resurserna i dessa länder och distribuerar dem till människor som är främlingar i dessa länder, trots att de är av samma religion. Detta är precis vad Israel gjorde när det bjöd judiska bosättare utomlands för att invandra till Palestina, vräka palestinierna och tillskansa sig deras förfäders rättigheter och landområden. Var finns rättvisan i det?

Enkelt uttryckt, patriotism och kärleken för sitt land motsäger inte islams läror, snarare härleds kärlek för sitt land från tron, och är både instinktiva och och en Sunnah. Profeten saws sade, medan han tilltalade Mecka: "Huru sköna land du är, och älskad av mig. Vore det inte för att mitt folk tvingade mig att lämna, skulle jag inte ha levt någonstans."[55] För patriotism och kärlek till sitt land finns det många bevis från Koranen och Sunnah. Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger i Koranen: { Om Vi befallde dem att ge sina liv eller att överge sitt land, skulle bara ett fåtal av dem göra det;} (Al-Nisa ', 4:66). Fakhr al-Din al-Razi kommenterade: "Att lämna sitt land är lika med dräpa sig själv."[56] Och enligt Anas Ibn Malik radiyaa, ”skulle profeten saws, när han såg Medinas stadsmurar när han återvände från sina resor, påskynda takten av sin kamel, och om han satt på en häst, lät han den den galoppera på grund av sin kärlek till Medina.[57] Ibn Hajar sade: "Denna Hadith är ett bevis på Medinas storhet, och att det (ur ett rättsligt hänseende) är tillåtet att älska sitt land och att längta efter det

-----------------------------------------------------------


DEL 16 Emigration & Slutsats

24. Emigration

Du bjöd in muslimer från hela världen till att immigrera (komma) till områden som är under den "islamiska statens" kontroll i Irak och Levanten. Abu Muslim Al-Canadi, en soldat i den "islamiska staten", sa: "Kom och delta [i Syrien] innan portarna stängs." Det räcker med att upprepa profeten Muhammeds saws ord som sade: "Det finns ingen utvandring efter [Meckas] erövring, förutom jihad och dess avsikt återstår. Och när du blir kallad till krig, marschera framåt."

SLUTSATS

Sammanfattningsvis har Gud beskrivit Sig Själv som “Den mest Barmhärtige av de barmhärtiga”. Han (Och förvisso skapade Han) skapade människan av Sin nåd. Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger i Koranen: { Den All-Barmhärtige undervisade Koranen. Han skapade människan.}(Al-Rahman, 55:1-3).

Och Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) skapade människan för Sin nåd: { Hade din Herre velat skulle Han helt visst ha gjort människorna till ett enda samfund; men [det var inte Hans vilja och därför] fortsätter de att föra fram motstridiga åsikter, utom de hos vilka Guds nåd fått verka. Och därför har Han skapat dem.} (Hud, 11:118-119). Uttrycket { därför} [eller för detta] hänvisar tillbaka till närmaste substantiv, vilket är "nåd", inte "motstridiga åsikter". Detta är ett yttrande från Ibn Abbas, som sade: "Han skapade dem för (Guds) nåd (li-rahmatí).”

Det sundaste sättet att uppnå denna nåd är (genom) dyrkan av Allah (Må Hans Majestät vare upphöjd!). Gud säger: { Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.} (Al-Dhariyat, 51:56). Att dyrka Gud är inte en tjänst som man skänker Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!), utan snarare, en näring (försörjning) från Honom: { Jag begär ingen försörjning och ingen föda av dem, det är Gud som drar försorg [om skapelsen], den Starke, den Orubblige.} (Al-Dhariyat, 51:57-58).. Dessutom nedsände Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) Koranen som en nåd från Honom: { Med Koranen uppenbarar Vi det som är läkedom och nåd för de troende} (Al-Isra ', 17:82). Islam är barmhärtighet och dess attribut är barmhärtiga. Profeten saws, som sändes som en nåd för alla världar, sammanfattade en muslimska handlande med andra genom att säga: "Den som inte visar någon nåd, kommer inte att visas nåd." och: "Visa nåd och du kommer visas nåd."[64] Men, som framgår av allt som nämns, har ni misstolkat Islam till en religion av hårdhet, brutalitet, tortyr och mord. Detta är såklart ett stort fel och en förolämpning mot Islam, mot muslimer och mot hela världen.

Ompröva alla dina handlingar; avstå från dem; ångra dig; sluta med att skada andra människor och återvänd till barmhärtighetens religion. Gud (Må Hans Majestät vare upphöjd!) säger i Koranen: { Säg [att Gud förklarar]:" O Mina tjänare: "Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!} (Al-Zumar, 39:53).

----------------------------------------------------------


DEL 17 Ett uttalande från Ali bin Abi Talib (karram-Allahu wajhahu)

Nu'aym ibn Hammad berättar i Al-Fitan, att den fjärde kalifen, Imam Ali Talib kAw sa:

“När du ser de svarta flaggorna, stanna där du är och rör varken händer eller fötter. Därefter kommer ett svagt och obetydligt folk dyka upp. Deras hjärtan kommer att vara som järnfragment. De kommer att ha en stat. De kommer varken att uppfylla sina förbund eller överenskommelser. De kommer att kalla till sanningen, men de kommer inte att vara sannfärdiga människor. Deras namn kommer att vara föräldranamn* och deras alias [nisba]* [*fotnot: kunya, dvs. Abu Dawood etc.], kommer att härledas från orter. Deras hår kommer att vara böljande likt kvinnors hår. Denna situation kommer att förbli tills de blir oeniga sinsemellan. Därefter kommer Gud frambringa sanningen genom vem Han vill.

Man frågar om Ali bin Abi Talibs (karram-Allahu wajhahu) uttalande - som är återberättad av Al- Bukharis lärare (Nu'aym bin Hamad) över 1200 år sedan i sin bok Al-Fitan – referar till den "islamisk staten”?

Är det möjligt att förstå uttalandet på följande sätt?

"När du ser de svarta flaggorna": Den "islamiska statens" flaggor är svarta.

"Stanna där du är": det vill säga, stanna där ni är, oh muslimer, och anslut er inte till dem.

"och rör varken händer eller fötter": dvs hjälp dem varken ekonomiskt eller med utrustning.

"Därefter kommer ett svagt och obetydligt folk dyka upp": det vill säga "svaga" och "obetydliga" beträffande förståelsen av religion, moral och religionsutövning.

"Deras hjärtan kommer att vara som järnfragment": dvs de kommer att hänsynslöst döda krigsfångar och på ett grymt sätt tortera människor.

"De kommer att ha en stat": Sedan nästan ett sekel har ingen påstått sig vara ett islamiskt kalifat förutom den nuvarande "islamisk staten" i Irak och Levanten.

"De kommer att uppfylla varken sina förbund eller avtal": Den "islamisk staten" uppfyllde inte sitt avtal med Sha'etat-stammen efter att stammen hade lovat dem trohet; den "islamiska staten" slaktade dem faktiskt i hundratal. De dödade också journalister.

"De kommer att kalla till sanningen": Den "islamiska staten” kallar till islam. "Men de kommer inte att vara sannfärdiga människor": Sannfärdiga människor är barmhärtiga. Profet Muhammad saws sa: "Uppvisa barmhärtighet och du kommer att visas barmhärtighet."

"Deras namn kommer att vara föräldraattributioner (föräldranamn - kunya)“: som: 'Abu Muthanna', 'Abu Muhammad', 'Abu Muslim' och så vidare. "Och deras alias kommer från städer och orter': som: 'al-Baghdadi', 'al-Zarqawi', 'al-Tunisi' och så vidare.

"Deras hår kommer att vara böljande likt kvinnors hår": "Islamiska statens" krigare har just sådant hår.

"Tills de blir oeniga sinsemellan": Liksom tvisterna mellan den "islamisk staten” och dess överordnade, Jabhat al-Nusra (al-Qaida i Syrien). Striderna mellan dessa två har lett till cirka 10.000 dödsfall under ett enda år.

"Därefter kommer Gud frambringa sanningen genom vem Han vill": genom en tydlig och korrekt islamisk proklamation (som det här öppna brevet).

Den vise Luqman säger i Koranen:
{ Käre son! Även om det [som du har gjort] väger så litet som ett senapskorn och [ligger dolt] i en klippa eller i himlarna eller i jorden, skall Gud låta det komma i dagen. Guds [vägar] är outgrundliga; Han genomskådar allt och är underrättad om allt.}(Luqman, 31: 16).