Det är viktigt att skilja på symptom och verkliga orsaker när partiers väljarstöd förändras. Sett över tid så ligger inte förklaringen till SD:s framgångar i att människor blivit mer negativa till invandring eller mer ”rasistiska”, eller ens mer kritiska till mångkultur. Tvärtom går den långsiktiga opinionsutvecklingen åt det andra hållet.

Att försöka minska stödet för SD genom att anamma deras politik och verklighetsbeskrivning på dessa områden är därför inte verkningsfullt – tvärtom visar erfarenheten, kanske tydligast från Danmark, att detta bara stärker och legitimerar dem. Forskning visar dessutom att det är mycket svårt att vinna tillbaka konvertiter till denna typ av partier. Vare sig socialdemokratiska eller borgerliga partier har varit framgångsrika med att vinna tillbaka dem som klivit över ”tröskeln” till högerpopulismen. Ofta är det steget ganska stort och då är det svårt att gå tillbaka.

I stället borde partierna fundera på orsakerna till varför dessa partier växer. Som tur är finns det faktiskt verklig forskning på det området och här har ekonomer bidragit till insikter som inte statsvetarna har klarat av. Sirus Dehdari vid Stockholms Universitet har visat att människor som blivit varslade om uppsägning under finanskrisen i högre utsträckning röstade på SD och en forskargrupp bestående av Olle Folke, Torsten Persson och Johanna Rickne har visat på den betydelse som bland annat försämringen av a-kassan innebar under andra hälften av 00-talet.

Om partier som Sverigedemokraterna ska kunna bemötas krävs det en politik som hanterar dess orsaker. Det handlar då om fungerande omställning i arbetslivet. Människor som känner att deras jobb och status är hotad behöver kunna känna framtidstro och trygghet. Det handlar om exempelvis kompetensutveckling men även om en fungerande a-kassa och vägar från gamla till nya jobb. Här behöver politiken utvecklas och det finns även en viktig roll för arbetsmarknadens parter.

- politism -