En ala yrittämään suomentaa tuota alla olevaa kopiota...Lukekaa te jotka joten kuten ruotsin kielen taidon osaatte...Se käsittelee jotain ruotsinpäivääSuomessa...helsinginsanomien tekemä...Pohdiskelevat sitä miksi suomalainen Suomessa ei halua puhua ruotsin kieltä...PS (seuraan pakkoruotsin tilannetta)

Mitt uppe i allt svenska dagen-firande är det angeläget att komma ihåg att svenska språkets framtid kan vara hotad i Finland. Jag ställer frågan – kommer svenskan att överleva i Finland? Visst har Finland sin svenskspråkiga minoritet som består av cirka fem procent av befolkningen, men vi andra då? Det ser dystert ut – det finns inte många finskspråkiga finländare som gärna talar svenska och till och med tycker om det.
Det är fortfarande obligatoriskt - trots högljudda protester - att läsa svenska i finska skolor. Trots detta ”tvång” försämras gemene mans kunskaper i svenska. I Finland ses det som en bedrift att lyckas artigt svara ”Tyvärr, jag pratar inte svenska” till en turist från Sverige. Ja, så är det, man kan alltså svara på svenska, men det finns en bristande vilja att ens försöka.  Problemet är inte att finnarna inte skulle kunna tala svenska, det handlar om att man inte vill tala svenska.
Varför vägrar finnarna då att tala och lära sig svenska? Jag minns när jag gick i skolan i 80-talets Norra Österbotten. Svenskan var inte ett populärt skolämne då heller. Varför? Ja, för att så långt ute på landet i norr hörde vi aldrig svenska. Jag träffade en svenskspråkig person första gången i mitt liv först efter studentskrivningar när jag som vuxen flyttade till Stockholm. En annan orsak till svenskalektionernas låga status var nog också lärarens föråldrade undervisningsmetoder.  
Under svenska dagen försöker man lyfta intresset för det svenska språket i Finland. Dagstidningen Helsingin Sanomat har startat en kampanj, päiväpåsvenska, med syftet att bevisa att det faktiskt är kul att prata svenska. Kampanjen diskuteras flitigt på Twitter under hashtagen #päiväpåsvenska. På Youtube skickar finskspråkiga skolelever runt om i landet hälsningar till varandra på svenska. De allra mest ivriga, som även startat en Facebookgrupp, ska klä ut sig kungligt dagen till ära. Det är alltså inte alls omöjligt att springa på en Victoria eller en Carl Gustaf på Helsingfors gator under denna dag.
Festligheter visst, men räcker det verkligen? Leder allt detta roliga till ett ökat intresse för svenskan i Finland?
Mitt intresse för svenskan har ökat markant i och med att jag verkligen insett nyttan av det. En släkting till mig – en ung tjej från norra Finland -  upplevde en liknande aha-upplevelse. Fortfarande för några år sedan hävdade hon starkt att hon minsann aldrig kommer att behöva kunna svenska. Ganska snabbt efter att ha börjat sommarjobba i Helsingfors tog hon tillbaka sina ord. Plötsligt var det mer aktuellt med svenskan. Jag antar att en finlandssvensk sommarflirt inte heller direkt var ett hinder för hennes ökade motivation att lära sig svenska. Språkintresset har bestått och idag läser hon svenskspråkiga romaner med hjälp av ett lexikon och antecknar noggrant nya ord och uttryck.   
Avslutningsvis vill jag konstatera att människan ofta gör saker bara för skojs skull. Men att lära sig ett nytt språk är inte något man gör för att ha roligt. Att lära sig ett nytt språk är krävande. Det är inte många som orkar gå igenom processen om man inte verkligen känner att det leder till någonting och att man kan ha en verklig nytta av språket.
Det räcker alltså inte med att berätta för finska ungdomar att det är kul att prata svenska. Betona istället hur språkkunskaper är guld värda i en arbetsintervju! Kan du svenska, finska och engelska har du ett stort försprång jämfört med de som bara kan finska och engelska. Vi ska också komma ihåg att  13-åring inte planerar strategiskt för sina framtida arbetsmöjligheter. Föräldrarna har ett stort ansvar här. Barn och ungdomars attityder till att lära sig svenska kommer ju mångt och mycket hemifrån.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4543&grupp=19689&artikel=5695575